Älgjakt oktober 2013

 

Ja dessvärre har uppdatering ev sidan lyst med sin frånvaro under oktober månad...

Anledningen är egentligen enkel. Har inte webmastern vart i skogen har han jobbat som en tok med att komma ikapp sina högar med arbetsuppgifter som har växt och växt mer och mer för varje dag han befunnit sig i skogen istället för att vara på sin arbetsplats...

Men nu äntligen kommer det lite bilder...och på bilden nedan ser vi att gänget är samlat, man tar en skål, hånar stor-freddan för att han är sen till tillställningen och på så vis bestraffar honom i sedvanlig ordning med "muggen"...:-)

 

 

 

Och efter allt samkväm på söndagskvällen var det sedan natti-natti för att få lite välbehövlig vila och sömn inför måndagens prövningar. Och det skulle behövas visade det sig senare...

Morgonen först var väldigt lugn och avspänd. Mängder med rådjur i passen men ingen Hälge inom synhåll. Vi startade i år med att sitta stilla utspridda på olika marker med upp till ett par mils radie för att mest bevaka och förhoppningsvis observera för att senare kunna lyckas med hundarna där vi då misstänkt att älgarna skulle uppehålla sig.

Men som sagt, vi hade inga uppgifter på älg efter morgonpasset så det var bara att chansa och köra på där vi trodde det skulle finnas älg. Första försöket visade sig bli resultatlöst, men sen blev det action...

Freddan gick med sin Wachtel Saga och Joakim gick med min jämt-tik Flinga.

Avslaget även då till en början men när Lars-Peter Norrman plötsligt började viska på radion om en eventuell kviga 20 meter från hans torn steg givetvis pulsen hos oss alla. Anledninget till att det inte small från Lars-Peters pass var att passet är trångt, och fort gick det så han fick ingen möjlighet att konstatera att där inte fanns några kalvar med...innan läget var förbi...

Men sen samtidigt som han säger i radion "det är en ensam kviga och den går ut på stora gärdet vid Lasse och Stor-Freddan så small det. Och tro det eller ej, men just denna gången valde älgen att komma mot mig och jag fick äntligen möjlighet att skjuta älg igen ;))

Mycket roligt att vi fick en vuxen på just denna marken och självklart lyckosamt att den kom just till mig så vi slapp massa eftersök och annat elände som kanske kunnat blivit aktuellt annars...

Och när älgen väl var i backen så var vi rörande överens om att "nu har vi jagat klart för idag, nu har vi trevligt"... och det hade vi, kanske den skönaste slakt-eftermiddagen vi haft tillsammans...Strålande gott humör, mycket dricka och god lagad mat efter det... Som jag brukar säga...fullständig världsklass !!

 

 

 

 

 

 

 

 

Klart vi skall pussas lite också när vi äntligen skjutit älg och har det som bäst tillsammans...:-)

 

Och sen efter att arbetet var klart, ölen runnit ner tillsammans med maten var det givetvis trötta jägare som kröp till kojs... Självklart lika förväntansfulla på jakten dagen efter som man vart inför måndagen. Givetvis bara kalvjakt på Djupsås nu men chans på ett vuxet djur fanns ju på en av våra andra marker. Och det var action nästan direkt.

Vi valde av stratetiska skäl att inte skicka ut hela gänget på morgonpass. Några var ute i mörkret och tog pass medans vi andra satt kvar i torpet fram till 10-tiden innan vi gick. Och planen gav ett positivt resultat...

Jag släppte nu båda mina hundar samtidigt. Flinga med ett snabbt lite vidare ( och ibland slarvigt) sök och gamle gråhunden Nicke som går på lugn, ro och rutin... Och det var inte länge dom behövde på sig denna gången innan den var musik i skogen. Ett kort ståndskall precis i upptaget och sen gick älgarna loss framför mig. Men läget blev inte bra fastän det bara var 60-70 meter. Snett bakifrån var enda läget och jag hade svårt att känna mig säker på att tjuren bara hade 3 taggar. (4-8 fredat)

Men det gick inte speciellt långt sen var det ståndskall igen... Men i detta läget delade älgarna på sig. Och till vår förvåning gjorde hundarna likadant...Nicke tog den långa turen och följde med tjuren upp till Ingvars skog för att stå och skälla där. Flingan valde att stå kvar och vråla ett par hundra meter från första upptagsplatsen på de andra två älgarna.

(då var det en ganska nöjd och stolt hundförare som stod i solgasset och mös av musiken från hundarnas arbete i skogen)

Och detta fina arbete skulle givetvis ge resultat. Nickes ståndskall gick över i ett ivrigt gångstånd och flera av pass-skyttarna i Ingvars gäng hade det nära sig. Men den lilla tjuren valde att lämna skogen för att gå över till nästa område. Ofta tråkigt när älgarna går ur såten men denna gången gjorde det inget, det var nämligen vårat område det också...

Och där satt han...mannen med smäcken och pipan i mungipan...kvinnornas ögonsten...Chevalierkläders stolta reklampelare...det vill säga våran Coffe...:-) Och det gjordes inga misstag från hans sida när den lilla oxen klev upp på hygget.

Och detta fantastiska hundarbete fick faktiskt bli avslutningen på denna jakten.

Inget är skrivet i sten, och man kan alltid ändra på sina beslut...Men, det känns som att detta dessutom var Nickes sista älg. Tolv år gammal, lite småtjock, lite otränad...brukar var halt och vila i oändlighet efter varje jakt numera.

Vi har underbara minnen av hans fina arbete genom åren, mängder med älgar har fått sätta liven till pga Nickes underbara arbeten. Nu är det nog dags för honom att ligga utslagen på gräsmattan och ta igen sig medans de unga och pigga hundarna tar över istället...

Oj, det blev ju en djup ton på avslutningen här....det var inte meningen !!

Jag tycker vi gör så här... skrolla ner och njut av bilderna från avslutningsfesten vi hade på kvällen istället... Vi skulle lära känna varandras yrken var det sagt. Fy fan va tråkigt det hade vart om jag tog med mig några pärmar...eller om Peter och Jocke tagit med sig lite verktyg...eller om Freddan tagit med sig några brädor...

Nä, jag tycker vi gjorde rätt som bad stor-freddan ta med sig sina jobbar-grejjor istället...:-)))))

 

 

 

 

 

Frukansvärt snyggt...klart alla älgjägare måste ha ett älghorn nånstans...:-)

Och självklart kunde inte ens våran ortodoxa dalmas stå emot till slut.....

Tänk att du skulle behöva bli 55 bast innan du äntligen vågade Bosse :-))))

 

ja...och så var det ju en liten grej till då....men ja tror vi gör det enkelt och säger bara så här.... 

1, Joakim vet hur det är och hur det känns att tatuera någon nu.

2, Jag vet äntligen hur ont det verkligen gör nu.

Skönt...nu behöver ingen av oss gå runt och tänka på dom där sakerna mer och låta dess fråga tynga ner våra axlar...

 

En bild säger mer än tusen ord sägs det...Så visst, här är bilden....;)

 

Men denna underbara avslutning vill jag självklar i sedvanlig ordning tacka er alla som på något sätt var med och bidrog till att även detta lilla jakt-äventyr blev så fantastiskt bra som det blev...

 

Bästa hälsningar

//Jaktledarn, webmastern, hundföraren, idolen, ikonen, sexsymbolen, musmagneten, mm, mm.

Det vill säga jag, Lars Lundin

 

 

 

Hem (tryck här för att komma tillbaka till menyn)