Vid ett par tillfällen har några av oss fått chansen att få följa med Gunnar ut till Baljö och jaga Dovhjort och Mufflon. Baljö är en ö utanför Varberg där Hjortar och Får går fritt och sköter sig själva. Dom sattes ut där på 60-talet. Och för oss som fått möjlighet att jaga där kan jag säga att vi alla är överens om att det är en riktigt, riktigt trevlig jakt. Inte så mycket skog i form av träd, utan mest täta buskage som djuren går i och där det är omöjligt att se dom. Men Gunnars duktiga tik brukar allt kunna lura fram dom åt oss.
Väl framme får vi göra oss av med packningen för att sedan gå en liten promenad till jaktstugan där det brukar vänta varm glögg. Efter det är det bara att gå ut i blåsten och sätta sig och vänta. För eftersom vi jagar på en ö är det ju tyvärr så att vinden brukar visa sin närvaro ganksa tydligt för oss.
Och här är en annan rolig händelse som vi fick uppleva på ön. I många år har Gunnar haft en flaska Whiskey som han ställ på bordet vid varje samling. " Den som skjuter räven får flaskan" har han sagt varje gång, lite med hans något luriga ansiktsuttryck. Antagligen ganska övertygad om att ingen skulle göra det, kanske grundat på faktumet att ingen visste om det längre fanns någon räv. Någon hade sett den för flera år sen, men det var allt vi visste. Denna dagen sa han iallafall, om det finns någon räv kvar här ute så ligger den nog under ladan. " Skicka in hunden, så ställer vi ut oss" sa Jocke direkt. Antagligen grymt sugen på den där flaskan. Och givetvis var det han som skulle ha flytet med sig. Efter att Gunnar gått in med hunden och ställt till med lite oväsen kom räven utflygandes och Joakim svingar studsarn som en hagelbössa efter räven som nästan flyger fram...-och träffar perfekt... Kanske en på tusen om du frågar mig, men vad spelar det för roll, räven var död och Whiskeyn var Joakims.
Och här lastas båten för att ta oss in till fastlandet igen.
Hem (tryck här för att komma tillbaka till menyn)